Jag sitter med rättskunskaps boken framför mig och alla anteckningar och läser och försöker ta in allt det står. Men det är så rörigt i mitt huvud, det går liksom inte in. Jag fattar verkligen inte. Och jag orkar inte. Min mormor finns inte kvar snart, närsomhelst lämnar hon mig. Jag vet att hon inte vill, för hon är den människa jag känner som uppskattar livet mer än någon annan. Hon har uppskattat mig och det vet jag. Jag var och besökte henne igår på sjukhuset och hon var helt svag, kunde inte prata och inte uppfatta vad man sa. Men när hon hörde mammas och min röst började hon gråta. Hon sträckte sig efter oss men den jävla sjuksköterskan puttade tillbaka henne, jag vet att hon bara gjorde sitt jobb men jag ville bara krama henne. Efter ett tag kunde jag inte vara kvar, jag kunde inte se henne på det viset. Hon var inte sig själv och jag blev rädd. Försvinner hon nu kommer jag inte kunna förlåta mig själv för jag gjorde så. 
 

natti natti ♥