Bara till dig Johanna!
Du som klaga på min dåliga uppdatering får nu ett helt eget inlägg till dig själv ;)
För det första är jag glad att du hittade din dator som du letat efter (äntligen) och bra att ni lyssnade på mig och inte köpte wesc hörlurarna!
Men för det andra så är jag mindre glad att du åker snart, det kommer bli tomt plus att du inte är hemma på min födelsedag. Alex kommer vara grinig hela tiden för att han saknar dig och Thompa kommer att vara ledsen för att ingen skrattar åt hans otroligt dåliga skämt.
Och om du undrar vad jag gör nu så gör jag verkligen INGENTING, sitter här mobbad i österskär och ska iväg imorn och shoppa i täby c... själv! väldigt kul!
Jag hoppas iallafall att du får helt sjukt roligt i new york och att tiden går fort så man får se dig snart!
puss♥
Desperado the road is calling
Alla som var på Peace & Love har förmodligen en eller flera låtar som de mest förknippar med alla minnena och för mig är det här den. Ju mer jag lyssnar på den här låten ju mer tänker jag tillbaka, kan inte sluta älska dom. Framför allt honom, har blivit tvungen att kolla på Stockholm boogie ett antal gånger (där han spelar Hoffe), bara för att titta på honom.
En låt som egentligen inte är värd att nämna men som också är en sån där låt är låten Rap Das Armas ni vet, Barapapapapa... Alla gick omkring och sjöng på den hela tiden men kunde inte resten. Och ärligt talat, William som väckte alla camps runt oss genom att sjunga "Du varg, du varg kom inte hit" från Ronja rövardotter 200 gånger har också blivit en del av de minnena.
Jaja, borde egentligen sova eftersom vi ska ut med båten imorn en natt. Men jag är inte trött, så jag gör allt för att bli trött men lyckas inte. Iallafall kommer jag tillbaka lördag eftermiddag och då ska jag förmodligen träffa lite skönt folk. och söndag är inte planerad, kanske åker till min skruttiga mormor i Sigtuna :)
Ha det bra allihopa,
vi ses
Lovisa
God morgon!
Idag fick jag ställa klockan på 10 trots att jag inte kom i säng förrän halv fem. Nu går mina ögon i kors men jag ska se till att piggna till lite så jag hinner med en runda på stan. Sen ska jag till Tyresö, orkar inte vara här nu när det bara kommer vara jag pappa och christina. Sover hos Bella inatt sen mamma imorn förhoppningsvis, så får vi se vad som händer :)
Hoppas ni får en bra dag trots att inte solen är framme!
Lovisa
Hoppas ni får en bra dag trots att inte solen är framme!
Lovisa
Åh, polly.. vad gott!
Nu är jag äntligen hemma efter många olika resor runt om i sverige. Peace and Love i Borlänge var så sjukt kul, bland det härligaste jag varit med om. Trots all skit man klagade över då så är det bara det grymt roliga man kommer ihåg. Det bästa näst efter musiken såklart var allt skönt folk, man kunde stanna upp och snacka med vem som helst om vad som helst och hela grejen var bara en enda stor fest.
De två veckorna som har varit efter har dock inte varit lika bra, kul att komma bort men det blev för mkt tid med familjen ärligt talat. Man tröttnar.... fort.
Ni vet när man varit borta ett tag långt hemifrån och man sitter i bilen på väg hem, när man äntligen börjar känna igen sig går tiden plötsligt mkt fortare och man blir så glad att man snart är hemma. Sedan sista sträckan typ vägen fram till sitt hus när man verkligen är hemma får man en speciell kännsla, man är lite pirrig och man känner ett lugn att man plötsligt är hemma. Den känslan har jag tappat, efter att jag har flyttat från mitt hem som verkligen är nacka så känns ingenting hemma längre. Österskär liksom vad är det?! jag kan själv inte peka ut det på kartan. jag vet bara att det ligger vid vattnet och att allt runt omkring bara är landet. Det enda som verkligen är hemma är min säng och lukten på mitt rum från doftljusen. Jag känner mig mer hemma på Östermalmsgatan 61 än min egen gata kvarnåsvägen 11. Fy fan!
Jaja idag firar vi Alexander en vecka för sent eftersom vi kom hem igår. Farfar hittade inte hit med alla ersättningsbussar så han vände vi tekniska och åkte hem igen, Christoffer och Linda försov sig någonstans som dom knappt visste själva vart de var och kunde inte komma. Så kan det gå!
/Lovisa
De två veckorna som har varit efter har dock inte varit lika bra, kul att komma bort men det blev för mkt tid med familjen ärligt talat. Man tröttnar.... fort.
Ni vet när man varit borta ett tag långt hemifrån och man sitter i bilen på väg hem, när man äntligen börjar känna igen sig går tiden plötsligt mkt fortare och man blir så glad att man snart är hemma. Sedan sista sträckan typ vägen fram till sitt hus när man verkligen är hemma får man en speciell kännsla, man är lite pirrig och man känner ett lugn att man plötsligt är hemma. Den känslan har jag tappat, efter att jag har flyttat från mitt hem som verkligen är nacka så känns ingenting hemma längre. Österskär liksom vad är det?! jag kan själv inte peka ut det på kartan. jag vet bara att det ligger vid vattnet och att allt runt omkring bara är landet. Det enda som verkligen är hemma är min säng och lukten på mitt rum från doftljusen. Jag känner mig mer hemma på Östermalmsgatan 61 än min egen gata kvarnåsvägen 11. Fy fan!
Jaja idag firar vi Alexander en vecka för sent eftersom vi kom hem igår. Farfar hittade inte hit med alla ersättningsbussar så han vände vi tekniska och åkte hem igen, Christoffer och Linda försov sig någonstans som dom knappt visste själva vart de var och kunde inte komma. Så kan det gå!
/Lovisa
