Nu är jag äntligen hemma efter många olika resor runt om i sverige. Peace and Love i Borlänge var så sjukt kul, bland det härligaste jag varit med om. Trots all skit man klagade över då så är det bara det grymt roliga man kommer ihåg. Det bästa näst efter musiken såklart var allt skönt folk, man kunde stanna upp och snacka med vem som helst om vad som helst och hela grejen var bara en enda stor fest.
 
De två veckorna som har varit efter har dock inte varit lika bra, kul att komma bort men det blev för mkt tid med familjen ärligt talat. Man tröttnar.... fort.

Ni vet när man varit borta ett tag långt hemifrån och man sitter i bilen på väg hem, när man äntligen börjar känna igen sig går tiden plötsligt mkt fortare och man blir så glad att man snart är hemma. Sedan sista sträckan typ vägen fram till sitt hus när man verkligen är hemma får man en speciell kännsla, man är lite pirrig och man känner ett lugn att man plötsligt är hemma. Den känslan har jag tappat, efter att jag har flyttat från mitt hem som verkligen är nacka så känns ingenting hemma längre. Österskär liksom vad är det?! jag kan själv inte peka ut det på kartan. jag vet bara att det ligger vid vattnet och att allt runt omkring bara är landet. Det enda som verkligen är hemma är min säng och lukten på mitt rum från doftljusen. Jag känner mig mer hemma på Östermalmsgatan 61 än min egen gata kvarnåsvägen 11. Fy fan!

Jaja idag firar vi Alexander en vecka för sent eftersom vi kom hem igår.  Farfar hittade inte hit med alla ersättningsbussar så han vände vi tekniska och åkte hem igen, Christoffer och Linda försov sig någonstans som dom knappt visste själva vart de var och kunde inte komma. Så kan det gå!

/Lovisa