I torsdags när jag sov hos mamma fanns det inte så mkt att göra, hon har nämligen en liten lägenhet i tyresö som är en stor röra nu när toaletten renoveras. I alla fall så slog jag på tvn och tittade på Spårlöst som går på 4:an på torsdagar kl 20:00. Det var verkligen hemskt och sorgligt, efter det har jag verkligen tänkt på det hela tiden. Det handlade om en ung kille runt 20-30, han blev bortlämnad i liten ålder när hans mamma dog för att pappan inte klarade av det. Nu letade han upp honom och det var så känsloladdat. Jag funderade över hur jag skulle reagera om jag var ett adoptibarn och för första gången på 10 tals år få träffa mina biologiska föräldrar. Det går inte att sätta sig in i hur det känns, det måste vara både hemskt och helt underbart på samma gång. 
  Det slutade i alla fall lyckligt de ska träffas så mycket de kan, sonen ska försöka lära sig thailändska, då blir det säkert lättare!