Nu är jag tillbaka hos pappa igen; lite jobbigt när jag kom till tyresö så fick jag inte tag på mamma och blev tvungen att åka igenom hela sthlm. Men nu är jag äntligen här, tog med mig min hund också så han slapp vara ensam. 
 
Jag tänkte på en sak när jag åkte hem nu: när blev folk så självupptagna som alla är idag? Idag på tåget till exempel gick tågkonduktören på min hunds tassar så att han fick så ont att han inte kunde resa sig upp, han tog sig inte ens tid att kolla hur det gick med honom (nu haltar han).
  Jag blir så trött, jag fattar inte hur man orkar strunta i allt annat utom en själv. Det är precis så här alla stockholmare är; de trängs före i kön, knuffas för att komma först, ber inte om ursäkt om de går in i någon. Var lite glada istället :)

Lite bilder från igår:

 
 

//L