Idag på min matte lektion satt jag och tänkte på kärlek, haha kunde inte koncentrera mig. Varför är allt så komplicerat? Och varför måste jag göra allt så mycket värre? Kärlek ska vara en härlig kännsla som ger en ork och kraft till saker som man annars inte orkar med. Men jag lyckas alltid vända den mot mig så att jag istället inte orkar alls. Är det jag som är dålig på kärlek? Och hur vet man det i så fall? Jag skulle bara vilja just nu ha kärleken inlindad om mig så hårt att jag inte kan komma ur den!!!

Så knasigt det låter, men det är verkligen så det känns!

//L