Hur kan något bara ta slut som så länge har varit en stor del av ens liv?
Jag menar om inte kärleken kan övervinna allt vad kan då det?
  Det är nog när alla svek kommer emellan och respekten förvinner som kärleken slits med. Men vad vet jag? Jag känner bara att ett tomt hål finns inuti mig och jag har ingen aning om hur man fyller igen det.
Det skulle vara grymt om det var så simpelt som att tejpa ihop det och sen är det bra, tänk vad okomplicerat och härligt det plötsligt skulle bli.
Att bara få slippa alla tankar och funderingar om vad det var som gick snett!
  Jag skulle bara vilja att det skulle vara som det var i början när jag var trygg och jag hade allt det jag just nu saknar.
Men risken att gå igenom samma sak en gång till och känna det här igen vågar jag inte ta!

//L